Säldjur

"Sälarna förekomma endast vid havskusterna. De uppehålla sig så gott som ständigt i vattnet. Deras kropp är så byggd, att den passar för ett sådant levnadssätt. Den är smidig och spolformig. Svansen och lemmarne äro korta. Fötterna ha simhud mellan tårna och äro platta, nästan som fenor. Baktassarna äro vända rakt bakåt och göra ungefär samma tjänst som stjärtfenan hos fiskarna. Huden är klädd med korta, styva och glänsande hår, som äro överdragna med fett, så att de inte bliva våta. Närmast under huden ligger ett lager av fett, späck, som skyddar mot köld och även gör, att kroppen flyter lättare."

Säldjuren (Pinnipedia) tillhör ordningen rovdjur (Carnivora) och kan indelas i tre familjer:

• öronsälar (Otariidae), 14 arter
• öronlösa sälar (Phocidae), 19 arter
• valrossar (Odobenidae), 1 art

Öronsälarna (som kallas så eftersom de har en synlig öronmussla kvar) har bakben som kan dras in under kroppen och användas vid gång uppe på land. De har stora breda framlabbar, som de använder för att driva kroppen framåt när de simmar, medan bakbenen an vänds för att styra med. Öronsälarna delas in i två grupper - sjölejon och pälssälar.

Valrossen har också bakben som kan användas vid gång uppe på land och de använder även sina bakben när de simmar.

De öronlösa sälarna saknar öronmusslor och utgör den största familjen av sälar. De har bakben som inte kan vikas in under kroppen eller användas vid gång på land. De är permanent sträckta bakåt och används för att driva sälen framåt när den simmar, ungefär som fiskarna använder sin stjärt. Trots teorin om deras atlantiska ursprung förekommer öronlösa sälar både i Atlanten och i Stilla havet. I Arktis är de mångformigare och artrikare än i Antarktis.

Säldjuren varierar mycket i storlek från de lättaste honorna av antarktisk pälssäl (Arctocephalus gazella) med en vikt på ca 25 kg till de tyngsta hannarna av sydlig sjöelefant (Mirounga leonina) på ca 4000 kg.